igår var jag vid Jesus. ett av världens sju underverk. och vilket jäkla underverk. Har de senaste veckorna gått och spanat upp på berget där han står och när jag igår blev erbjuden att följa med på en tur tackade jag genast ja.
det var jag, jesper och jespers föräldrar viktor och ulla-britt. vi hade en riktig toppendag.
viktor hade en extrem skräck för höjder vilket alla utnyttjade och det blev många glada skratt på hans bekostnad. vilket jag trivdes med för det har blivit för få sådanna på senaste tiden.
av okänd anledning har faktiskt, när jag tänker efter, nästan varje skämt varit på min bekostnad sen jag kom hit.

på vägen för att hämta upp jespers son viktor på dagis gick vi förbi favelan (kåkstaden) där de spelade in den coola rullen tropa de elite. kände mig genast väldigt kulturell och back on track. började som så många andra gånger att fantisera om att jag skulle gå in i favelan och hjälpa folket och de skulle kalla mig den vita ängelen och om nån utomstående kom dit skulle jag medla och om nån försökte ge sig på mig fick de att göra med min vänner, favelavänner. dessa fantasier får dela plats i mitt huvud med dem jag frammanar varje morgon när jag promenerar med musik i öronen. fantasier som hur brun och vältränad jag kommer vara när jag kommmer till sverige, att alla mina vänner och bekanta ska vara på fest och jag anländer lite senare och rummet stannar upp när jag kommer in, musiken kommer och helt plötsligt står NeYo där och sjunger closer och alla förstår att texten syftar på mig och min återkomst till Sverige.
åhh va kul det skulle vara. jag skulle känna mig så snygg. jag hoppas hoppas hoppas att det kommer hända.

när jag tänkte på att jag skulle flytta till brasilien såg jag genast att det största hindret skulle vara språket. eftersom väldigt få brasilianare kan engelska och de som kan pratar som svenska 5 klassare. det kändes jobbigt. jag har nu kommit på något som är jobbigare: att förstå lite. jag har nu alla möjligheter att uppfatta om personerna i hissen pratar om mig (vilket de nästan alltid gör). det handlar oftast om att jag är vit, detta börjar bli lite uttjatat. tog hissen ner med strandbagen och parasoll idag och hamnade tillsammans med 3 brassar som genast vänder sina ögon mot mig. "oooohhhh ela e muito branca!!" skriker den ena damen. de andra viskar instämmande "aaah hahahaha, ela deve ir para a praia hahahaha" ungefär översättning "hahahaha, hon ska till stranden hahaha". självklart antar jag en djup röd färg eftersom jag på senaste tiden börjat tycka att allt är så fruktansvärt pinsamt. tanterna och farbrorn skrattar ännu mer åt detta "oohhh, ela e vermelho agora" (oohhh nu e hon röööd)
steg ur hissen en våning för tidigt och hamnade istället för att gå till stranden vid poolen. där låg jag och skämmdes resten av dagen.

små killarna som kallade mig american bitch hänger de 8 våningarna nedanför vårat fönster. funderar på att ägga dom.