´












herregud. jag bara kräks hela tiden.
jag har nog kräkts mer än 5 gånger denna helg. det är jätte tråkigt. direkt efter att jag kräks äter jag choklad. det hjälper inte mitt illamående. jag kräks för att jag mår illa.

nu tror ni säkert att jag är gravid elr bullimiker och jag kan inte annat än hålla med. det känns ju inte alls rätt.

det finns en till faktor som spelar in dock. påsken. som varje pressad människa ser jag påsken som en tid då man kan äta vad som helst i vilken kvantitet som helst utan att gå upp i vikt.

därför har jag sen i torsdags inte nöjt mig med 3 mål mat utan drygat ut med 2 st extra och lite snacks in between. igår kväll kunde jag inte röra på mig. mat-förlamning. enrico fick bära mig till sovrummet, borsta mina tänder och lägga mig i sängen.

när jag idag vägde mig på apoteket hade jag gått upp 1,5 kg sen förra onsdagen.


som ni kan se på bilderna här ovanför så kan mitt destruktiva beteende helt och hållet skyllas på enrico.

ibland tycker jag synd om honom.

jag firade också påsken med att smaka på torsk, se vasco förlora semifinalen (som tur var, lyckades jag smitta över till botofogos anhöriga läktare där jag deltig i firandet), åka på roadtrip till närliggande stränder samt äta väldigt sena middagar på diverse restauranger i barra.

idag firade jag också att enrico åkt till norra brasilien för att spela i brasilianska cupen med att äta spagetti med ketchup, kolla på malin berghagens släktforskning på svt samt ignorera att solen skiner.

jag väntar med iver på att klockan ska närma sig 17.30, solens nedgång, då jag ska bege mig ut på en vandring. min kropp har befunnit sig i en sockerchock sen i fredags vilket leder till att jag inte kan sitta still men samtidigt blir anfådd av att ställa mig upp.

enrico gillar fiskar-mössor..fiskar-hattar..va heter de? han bär en i vit. ¨han älskar den. han letade i 6 månader innan han hittade den perfekta. jag skäms självklart, modeoraklet jag är. känner hela tiden att ja måste klä upp mig för att kompensera mössbärandet från hans sida.

vet inte varför jag berättade det. antagligen pga amanda, carro och mamma.